Ja lite fåfäng e ja allt, men vilket e snyggast tycker ni?

   jag och Lilla Rickard 2005. Bra gulligt va?

   Jag och Rebecka, min lillmatte. Va ett tag sen jaaaa

   Rickard o jag igen, mys det.

   Vackra jag....

   Det va tider det. Ja va 3 år gammal o kom nyss ur transporten till Rebecka och mitt nya hem. Underbart va det i alla fall. Snacka kärlek alltså.

Matte mådde bättre förut så lilla ja fick komma in före nötterna. He he, först som ja aldrig får annars, för då kommer den stora tuffingen o ska in först o då e det fan bäst o passa sig. Han e inte go den, lägger sig på mig när han blir sur. Inte kul, o platt blir man. Nåja han fick komma in han med för de skulle tydligen få snygga till fötterna då de ska springa på lördag. Haaaa va gott åt dem. Fast lite skoj e det allt. Ska tänka på saken, kanske ja också borde kommai form igen. Puh, det lät jobbigt. Komma i form. Ja vi får se vad som händer. Ni får roa er med lite fler bilder på mig så länge....

Där blev det nästan lite pinsamt, benlindor o grimma i  LILA.....nåja, tur ja e sötast i allt.  

Jaha här står man o väntar o väntar på att matte ska komma, hon sa kommer 7.30 i morgon gubben, ja nu e hon det o vart fan e hon då. Hon va ju sjuk igår, men men man kan ju inte va dålig i alla evighet heller. Nötterna vill ju också ut, det trampar runt som i en manege o e sura. Nåja, inget att hesta upp sig över. Ja e ju här för att lugna ner dem alla. Om de bara kunde se mig i min stora box, he he ja når ju likosm inte över kanten ens, hmm kan de inte gör ett hål eller nåt så ja kan få se vad som händer. Ett tag hadeja ju en hink som ja välte o ställde mig på o kikade över, det va tider det. Tills den sprack. Inte kan ja väl ha blivit för tung heller. Kan ja aldrig tro, ja o min fina runda mage. Lillmatte ska börja köra mig igen hörde ja ryktas om, hmm blir grejer det, då ska han allt få åka. För det finns fart i kroppen än i alla fall även om ja e liiite rundare. Ne nu ska ja skrika lite så får vi se om hon kommer.....villl uuuuuuuuuuuuuuuuuuuuut.

Ja det kan man verkligen säga. Gud så hon lät när hon kom till stallet i morse. Hon gav oss mat och försvann, sa att ät i lugn o ro så tar ja ut er snart. Hon höll va hon lovade, men det va inte skoj o se henne dra ut nötterna när hon va så sjuk så ja hoppas ja gjorde det enda rätt för henne, älskar ju min matte. Så när de större nötterna va ute så hämtade hon mig, ja gick bredvid henne ett tag och buffade henne i sidan, hon klappade mig och sa att du e go du din lilla buse....klart ja e. Och man ska va snäll när någon e sjuk. Hon får allt tillbaka sin busponny igen när hon e frisk. H he eh va så lugn. Men idag va ja bara GOOOOO....

Fan va de e kallt, ja ja vet ja har ju min päls men ändå. Vad tror du matte gör då, jo hon o hennes polare tar en sväng med nötterna, ja alltså Becki Bus o Annas stor Dixon, ja ja vet vi har samma namn, det e ju så när det e populärt. Jo de tog ut stackarna på en körtur i kylan....ja då tyckte till o med ja synd om dom. Fan va jobbigt o dra runt på de där tanterna i vagnen. Fy bubblan va jobbigt o inte nog med det, Becki sa att de fick springa i snön det sista med, vaaa e de inte kolka tänkte ja, det e ju ännu värre. Man kan ju inte bli annat än imponerad faktiskt. Ja hade inte gjort det vill ja lova. Nja kanske om ja fått en hög med gosid efteråt då. Men mitt nya ja o motion går liksom inte ihop riktigt, ja trivs ju nu med tillvaron o bara myser o får en massa klapp o pussar, mitt liv e härligt.

Står här i min varma box o väntar, o väntar. Mat har ju, men var fan e männskan. KOmmewr snart sa hon. Det e kallt som satan ute. Nåja, det e ju därför ja har päls. Eller hur. Denna vintern har ja i alla fall fått behålla den. Förra vintern rakade hon mig. iiiiiiiiiiiiiii va kallt det blev, fick ju täcken o sånt där o det va ju hur mys som helst, men ja ni fattar va ja menar...Men nu står ja här o vill ut. Nu får hon komma. Annars ska ja visa ja vem som e herre i detta stallet. Hmm folk säger ja bara...

Ja det gör ju jag så klart. Man måste ju föregå med gott exempel ju för de andra nötterna. De går ju ut i hagen med ett snöre som matte håller i går där så snällt så, men jag, ja e ju av ett helt annat slag ja. Inte fan ska ja ledas ut, när man kan gå själv, hmmm. Så det gör ja, fast idag gick ja inte...TJOHO:::ja sprang ut i hagen alldeles själv. Ja matte tycker ja e helt otrolig o det e ju klart att det e ja ju, men va fan sånt kan ju alla göra. Nötterna hittar ju in i boxarna på kvällarna, men tydligen inte ut i hagen på möran. Man kan ju tro att de glömt hjärnan på de alltså. Nåja, huvudsaken e ju att ja kan. För ja e BÄST!!!